Idag när jag hämtade Emilia på dagis berättade jag för henne att jag hade köpt hem färg, som vi skulle ha till att måla på kläder med..Hon tittade på mig med ögon stora som golfbollar.
-va ska pappa säga om vi målar på våra kläder??
-men den tröjan får du måla på.
-har pappa sagt det?
-nej det säger ju jag...
Hon va mycket tveksam till detta... Men efter jag hade börjat måla hängde hon på...
-mamma jag kan ju gå upp till mitt rum och hämta fler kläder som vi kan måla..
Men som tur var lyckades jag avstyra detta...:)


Fin den blev..eller hur!!
Izzan satt och lekte med några sugrör medans vi satt och målade..

Skulle sätta mig ner för att sy. Men det tyckte inte Izan att jag skulle göra (Hon blev skit sur)
Så jag gav henne en trådrulle som hon kunde titta lite på under tiden.
Emilia kommer ner till oss tittar på izan och sen på mig.
- Vem har gett henne den där?
- Det har jag gjort svara jag.
Emilia spänner ögonen i mig rycker trådrullen ur Izans hand. Håller upp den framför näsan på mig.
-Vet inte du att hon är för liten för att leka med dom här.
Va skulle jag säga ungen hade ju rätt..
Jo svara jag, det va ju dumt av mig.
Då säger den lilla skitungen såhär.
"unge dam hur många gånger ska jag behöva säga till dig för att du ska lyssna."
Jag börjar gapskratta..Men hallå hon är 3 år.
1-0 till Emilia.

En annan gång när gubben skällde på henne spännde hon ögonen i honom, hytte med sitt lilla finger och sa
-Du skäller inte på mammas barn......