Jag kommer ihåg när man var liten och mamma läste en bok eller tittade på film med en. Hur lätt hon hade för att gråta..Man sa till henne att sluta lipa det är ju bara en film eller bok.

Nu är man där själv. Jag gråter till allt. Musik, film, olika tv progam..Va har hänt..??
Ska mina barn om några år säga till mig att jag ska sluta lipa. (Ja förmodligen..)
Ser man ett tvprogram där barn far illa t.ex så lever jag mig in i det på ett annat sätt nu när jag har egan. Eller hör en låt om saknaden efter någon förstår jag bättre vad dom menar..?!

Eller har jag bara blivit blödig..
Såg en dokumentär om en mamma som förlorade sina barn..Blev då tvungen att gå in och titta till mina.